Tinnerö eklandskap

Tinnerö Eklandskap är den del av det fd militära övningsområdet som har klassats som riksintresse för sina natur- och kulturvärden. Riksintresset har benämningen KE100 Tinnerö odlingslandskap och är ca 6 km² stort. Området blev naturreservat med fastställd skötselplan sommaren 2006. Rosenkällasjön återskapades hösten 2004 med framgång trots att en fördämning brast första vintern har många fågelarter funnit den och häckar här. Antalet fornlämningar från brons- och järnåldern är mycket stort och arkeologen Gert Franzén har under snart 30 år ägnat tusentals timmar åt att studera, tolka och dokumentera områdets forntid.

I landskapet kring Tinnerö har människor bott och verkat i tusentals år. För 7000 år sedan satt det folk vid en brasa i kanten av Domprostehagen. Nära Rosenkälla har det hittats en stenyxa som är ca 6000 år gammal. Ett tusen år yngre är en flintyxa upphittad på Tinnerö marker.
De första synliga spåren på marken är från bronsåldern, ca 3000 år bort i tiden, men de flesta tecknen är från den äldre järnåldern, ca 2000 år bakåt. Bebyggelsen tycks fram mot slutet av järnåldern ha samlats i byar vars namn vi idag känner igen i gårdsnamnen Tinnerö, Åsmestad, Smestad, Halshöga, etc.
Fornlandskapet är dock inte bara ”ett område med många fornlämningar”, utan är en sammanhängande och väl bevarad ruin av ett forntida bondesamhälle. Det är landskapet med alla sina förhistoriska mänskliga tecken - många gånger fler än det som kallas fornlämningar - som är det unika med detta välbevarade område.En av de mest karaktärsgivande lämningarna är stensträngar, dvs hoprasade stenmurar från tidig järnålder. Det finns över 30 km av dessa. Murarna har skiljt boskap från odlade grödor och ängsmark och i deras ruiner kan vi se hur den tidens markanvändning var organiserad. I mursystemen passar även de över 50 indikerbara gårdsplatserna in, liksom gårdarnas begravningsplatser med sammanlagt över 600 gravar. De synliga åkerytorna kan räknas i fyrsiffrigt tal.

Karta över historiska namn i Tinnerö Eklandskap, Bakgrund
I Linköpings djurgårds historia
Gropställda stenar i Smedstad
Romersk järnålder i Tinnerö Eklandskap - Karta över norra delen, Karta över södra delen, Bakgrund
Brotorp och dess innevånare
Åsmestad/Kramshagen - Historisk utredning

Eklandskapet är en levande historiebok där djur och växter berättar om forna urskogar och slåtterängar. Området är en del av eklandskapet, Sveriges största sammanhängande ekdominerade odlingsandskap och ett av de största ekområdena i Europa.
Den biologiska mångfalden är mycket stor och de många jätteekarna är områdets skattkistor. Titta lite närmare på den rikedom av liv som finns i och på ekarna, bland annat sällsynta och hotade insekter, lavar och svampar!
Det stora antalet av dessa djur och växter - knutna till gamla ekar - gör Eklandskapet unikt i Sverige och i världen. Ett stort antal rödlistade arter har upptäckts här.
Eken är det trädslag i Sverige som hyser flest arter. Över tusen djur- och växtarter är beroende av att leva på eller i ekar. Områden med många grova ekar är således i regel oerhört artrika. Ekoparkens närhet till de exceptionellt rika ekområdena i Sturefors och Bjärka Säby innebär att arter därifrån med tiden kan kolonisera ekarna även här. Det är därför mycket viktigt att det finns ett sammanhängande ekstråk söderut.

Rödlistade arter i Tinnerö
Ek och trädinventering, Inventering av ekar (hålstadier), Klassning av hålstadier
Göktyta, Mindre hackspett, Skogsduva, Törnskata - inventering 2004
Läderskalbaggen i Tinnerö, Skalbaggar i ek 1997, ek 2008, asp, björk, hassel, sälg
Inventering av dagaktiva storfjärilar 2000, Nattfjärilar i Tinnerö 2007
Kärlväxter i Tinnerö 1997, Vägkantsflora Tinnerö 2005
Inventering av svampar hösten 2008
Fladdermöss i Tinnerö