Gårdarna i Tinnerö Eklandskap

Tinnerö

Flygfoto på Tinnerö gård, 1950-talet. Bergeheds bildarkiv.	Stallet uppförd 1894 med rundlogen, 1962. Bergeheds bildarkiv.
Flygfoto på mangårdsbyggnaden uppförd 1919. Bergeheds bildarkiv.	Tinnerö rundloge 2007 uppförd 1909. Foto: Uno Johansson

Tinnerö är till arealen 275 ha och utgöres omväxlande av ekbevuxna höjdsträckningar och holmar samt dungar med hassel och björk. Fågellivet är mycket rikt i området. Antalet fornlämningar är mycket stort som består av stensättningar, stensträngar, boplatser och vägar från brons- och järnåldern.

Den först kända person på Tinnerö är fjärdingsmannen Sweno Tyndirboe som finns omnämnd i urkunder från 1303, 1307 och 1309. Han ingick också i stadens råd. Håkan Bagare hade en åtting jord i Tinnerbo skog år 1317 till kaniken Olof. I början av 1600-talet omnämns gården som Tindered, fem mantal krono nr 1 och på 1680-talet tillhörde ägorna Linköpings Kungsgård.

Enligt Kunglig Majestäts Nådigste Brev av den 30 december 1703 erhöll greve Carl Piper på Sturefors Tindereds kronoäng mot 8 mindre hemman i Landeryd, Kaga och Rappestad socknar, inalles något mer än 5 mantal. Från konceptkartan till Tinnerö äng finns bara ett torp som bebos av ängvaktaren Joen. Tinnerö kom att drivas som utgård till Sturefors under ca 200 år och verksamheten drevs enbart under ledning av en rättare.

Boende på Tinnerö under 1800-talet
Karta Tinnerö äng 1704
Karta Tinnerö gård 1850
Häradsekonomiska kartan 1868
Ekonomiska kartan 1947

1920 blev Tinnerö arrendegård under Sturefors gods och den första arrendatorn var Thure Svensson. Under hans tid täckdikades åkrarna och elektricitet drogs fram på 1930-talet. 50 nötkreatur och ett par hästar hölls på gården. Thure avled 1940 och fram till 1949 drev sterbhuset gården då sonen Tage Bergehed övertog arrendet. I arrendet ingick inte skogen utan bara åker och betesmark. Den 17 februari 1961 säljer greve Nils Bielke Tinnerö gård till staten för 920 000 kr. De militära förbanden i Linköping tog nu skogsmarken i besittning, åker och äng tillträddes inte förrän 1963.

Jordbruksmetoderna moderniserades och hästarna ersattes av traktorn, så även på Tinnerö.

Den första traktorn på Tinnerö gård. Ingvar Bergehed sitt vid ratten och Per Begehed på stänkskärmen. Bergeheds bildarkiv.

Linköpings kommun om gårdarna i Tinnerö Eklandskap: Tinnerö

Rosenkälla

Foto: Östergötlands länsmuseum

Rosinskiaeldo har anor från 1300-talet och domprost Björn testamenterar det till Linköpings domkyrka 1319. På 1590-talet omnämnes gården som Torp eller Torpestad och domprosten Olaus Petri och sedermera hans son Israel Olai, även han domprost i Linköping äger det.

Drottning Kristina donerade Rosenkälla 1646 till Israel Israelsson som adlades till Lagerfelt och gården ärvs inom familjen fram till 1782 då den inköptes av Mathias Stålenhjelm som omgående sålde den till Brita Leijonhielm född Lagerfelt. Britas makes systerdotter Magdalena Fock som först var gift med greven Sinclair på Lambohov men efter skilsmässa gifter om sig med Carl Leijonhielm köper Rosenkälla 1798 och familjen bosätter sig på gården. Sonen Fredric Sinclair gifter sig 1815 med Brita Lagerfelt och samma år köper och bosätter de sig på Rosenkälla. Familjen får fyra barn och efter föräldrarnas död 1835 ärver den äldste sonen Carl gården som har avlagt kansliexamen i Uppsala 1837 och blir den förste ordförande i S:t Lars kommunalnämnd. 1850 gifter han sig med kusinen Henrietta Lagerfelt. Carl dog i slaganfall 1888 men Henrietta bor kvar till sin bortgång 1922. Rosenkälla var en stor gård som 1887 bestod av ca 500 ha varav ca 140 ha utgjordes av åker, lika mycket av ängsmark samt lite mer än 200 ha av skogsmark.

Grevinnan Henrietta Sinclair född Lagerfelt (1831 - 1922). Foto: Östergötlands länsmuseum.	Greve Carl Sinclair (1817 - 1888). Foto: Östergötlands länsmuseum.

Sterbhuset säljer Rosenkälla 1924 till Sya Egnahemsförening och därmed är grevliga storhetstiden. Egnahemsföreningen styckade upp egendomen i 14 gårdar där huvudbyggnaden kom att tillhöra Rosenkälla Norra och rättarebostaden Rosenkälla Södra. Rosenkälla Norra köptes av Karl Gustavsson och hans dotterson P-A Karlsson överog gården 1928 och drev den fram till 1946 då den såldes till Holger Fridell för 45000 kr som i sin tur brukade den fram till 1961 då han sålde den till Linköpings stad för 330000 kr.

Apelskog köpte Rosenkälla Södra som han brukade fram till 1939 då han överlät den till Theoder Larsson.

Rättarebostaden, sedermera Rosenkälla Södra. Foto: Linköpings Ekopark.

Några avstyckade gårdar i Svenska Gods och Gårdar
Rosenkällakarta 1848
Häradsekonomiska kartan 1868
Ekonomiska kartan 1947

Linköpings kommun om gårdarna i Tinnerö Eklandskap: Rosenkälla

Smedstad

Målning från 1870-talet, Östergötlands länsmuseum	Foto: Östergötlands länsmuseum

Smestad omnämnes som Smidhastadh redan på 1200-talet och vid 1500-talets början ägde biskop Brask jord i Smedstad. Under 1700-talet var överstelöjtnant Mathias Strålenhielm ägare till gården fram till sin död år 1800 då hans dotter Charlotta von Friesendorff övertar den tills hon avlider 1825. Det var troligen under hennes tid som mangårdsbyggnaden uppfördes som ses på målningen. Ny ägare blev översten J G Nisbeth som innehar den fram till sin död 1834 då hans fru Maria övertar den och står som ägare till fastigheten tills hon avlider 1868.

Överstinnan Maria Nisbeth Foto: Östergötlans länsmuseum.

Nu köpte domprost Per Sjöbring gården som använde den som sommarbostad tills han säljer den 1877 till godsägare Carl Fredrik Kindstrand för 88000 kr. Genom ett gåvobrev överlät han fastigheten till sin son Axel år 1892 som sedermera blev major vid Livgrenadsjärregementet och han överlät Smedstad för 160000 kr år 1907 till Linköpings stad när Livgrenadsjärregementet kommer till Linköping 1912.

Major Axel Kindstrand Foto: Östergötlands länsmuseum

Jordbruket avvecklas och huvudbyggnaden ändras om till lägenheter, två på vardera våningen, för militära befäl. Lägenheterna var omoderna och den 26 november 1969 eldade Linköpings brandkår upp huvudbyggnaden som övningsobjekt.
Hugo Andersson arrenderade mark på Smedstad och drev trädgårdsmästeri där från tidigt 1920-tal fram till 1974.

Trädgårdsmästarebostaden på Smedstad. Foto: Garnisonsmuéet, Linköping

Smedstad Rusthåll 1780
Häradsekonomiska kartan 1868
Ekonomiska kartan 1947

Linköpings kommun om gårdarna i Tinnerö Eklandskap: Smedstad

Halshöga

Halshöga idag	Ladugården
	Foto: Uno Johansson

Halshöga 1758
Häradsekonomiska kartan 1868
Ekonomiska kartan 1947

Linköpings kommun om gårdarna i Tinnerö Eklandskap: Halshöga

Djurgården

Djurgården skapades som kunglig jaktmark 1606 av hertig Johan av Östergötland, son till Gunilla Bielke och Johan III i hans andra äktenskap genom att mark indrogs till kyrkan från Smedstad och Valla och utökades 1616 med mark från Åsmestad. Hertig Johan avled 1618 och då övergick Djurgården att bli kunglig djurgård och var det fram till 1687 då den avvecklades under Karl XI:s tid. Ca 100 hjortar skickades avhornade på specialbyggda slädar till Djurgården i Stockholm.

Hertig Johan

En ny epok inträdde i Djurgårdens historia som nu blev en del av landshövgingens lönejord. Det har funnits olika mangårds- och ekonomibyggnader genom år. Under landshövding Gustav af Ugglas tid flyttade 10 statarfamiljer in på Djurgården, först leddes arbetet av en rättare 1862 - 70 därefter fanns det en arrendator fram till det blev militärt övningsområde på 1910-talet. Den siste arrendatorn var A E Dahlqvist som hade ett 20-årigt arrendekontrakt från 1894 till 1914 samt därefter fram till 1922 då I 4 och I 5 flyttade in från Malmen. Arealen var då 170 ha.
"I Linköpings djurgårds historia" av Gert Franzén finns en detaljerad beskrivning om Djurgårdens historia.
Närheten till kasernerna gjorde att flera verksamheter etablerades på Djurgården, bl a byggdes en svinstall som försåg garnisonen med fläskkött och kunde ta hand om avfall från matbespisningen. Svinstallet användes fram till slutet av 1960-talet.

Svinstall _________________________Foto: Garnisonsmuséet

Svinstallen sköttes från början av löjtnant Göransson, senare av familjen Edoff, far och son och den siste ansvarige för verksamheten var rustmästaren Lubbe Eriksson.

Familjen Edoff första bostad	Lt Göransson bodde först här, därfter flyttade familjen Edoff in
	Foto: Linköpings Ekopark

Skiss över Djurgården gjord av Per Edoff. 1, Edoffs bostad. 2, lt Göransson bostad (se bild t höger)	Löjtnant Göransson bostad avmålad av Sune Almqusit
	Foto: Linköpings Ekopark

Djurgården 1722
Häradsekonomiska kartan 1868
Ekonomiska kartan 1947

Linköpings kommun om gårdarna i Tinnerö Eklandskap: Djurgården

Åsmestad

Första gången Åsmestad omnämns är 1331 då Erik i Boberg donerar Asmunstadhum till sin hustru Birgitta Knutsdotter. 1646 tillhörde en del av byn generalmajor Per Linroth och 1686 stod en Gustaf Kurck som ägare.
Vid storskiftet 1768 fanns det fem gårdar i byn men bara en gård ägdes av en bonde och de andra av präster och militärer. Efter storskiftet förändrades byn. De fem gårdarna blev snart bara fyra, nämligen Storgården, Västergården, Östergården och Pilgården. Till byn hörde tre torp, nämligen Hagalund, Jonsberg, Kramstorp/Kramsstugan och två soldattorp.
Efter Laga skifte 1860 ägde Carl Samuelsson Pilgården samt byns brännvinsbränneri och Storgåden tillsammans med änkan Brita Åberg. Öster- och Västergården ägdes av Johan Pettersson.

Storgården i början av 1900-talet	Västergården i början av 1940-talet
	Foto: Linköpings Ekopark

Vid 1900-talets början ägdes gårdarna av bröderna Hugo och Helge Danielsson och driften sköttes av en anställd rättare.
År 1965 förvärvade staten gården och verksamhet från T 1 flyttades hit.

Storskifte Åsmestad 1768
Laga skifte Åsmestad 1860
Häradsekonomiska kartan 1868
Ekonomiska kartan 1947